1960-talet

 
Soundtrack: The Beatles - Twist and shout

 

 

Ungdomsrevolten

 

Under femtiotalet fanns en stor optimism och tro på den perfekta och idylliska tillvaron. Andra världskriget hade precis slutat och man hoppades på framtiden. Drömmarna krossades dock av t.ex. vietnamkriget, morden på Martin Luther King och John F Kennedy, kulturrevolutionen i Kina osv. Det var främst den nya generationen som rasade mot dessa mänskliga grymheter, och de är också tonåringarna som karaktäriserar sextiotalet allra mest.

 

 

(Bildkälla)

 

Mode för alla

 

Ungdomarna fanns plötsligt överallt: i media, i musiken, i modebranschen osv. De var främst de som krävde ett nytt mode, som skulle ligga i tiden och visa att de var egna individer. Eftersom denna nya kundgrupp inte hade särskilt mycket pengar, blev det också naturligt att klädmodet var tvunget att bli billigare och mer lättillgängligt. Kläder massproducerades och såldes över hela världen. Mode och trender hade länge styrts av franska couture-designers, men nu skapades modet av ungdomarna på gatan och musikerna på vinylspelaren. Mycket av detta nya gatumode och musiken kom vi den här tiden från London, där också många av de största märkena hade sitt säte: Mary Quant, Biba och Ossie Clark.

(Bildkällor: 1 och 2)

 

Nya silhuetter

 

Femtiotalssilhuetten var som bortblåst redan 1962, då helt nya former och kläder skapades. När p-pillret introducerades på 60-talet kunde kvinnorna äntligen styra sina egna liv och sin sexualitet, och det gjorde de också. Det är förmodligen inte ett sammanträffande att det är just på sextiotalet de allra kortaste klänningarna och kjolarna under nittonhundratalet blev högsta mode. Minikjolarna och klänningarna gjordes i styva material som gick i en s. k a-linje, och matchades bäst med ett par nylonstrumpor i en stark färg. Den mest kända sextiotalsklänningen är Yves Saint Laurents "Mondrian dress" med grafiska rutor i olika färger. Även byxorna, jeansen och skjortsen som så länge skymtat fram under de olika årtiondena blev inte förrän på 60-talet normaliserat och mode bland vanliga kvinnor.

(Bildkällor: 1 och 2)

 

Barnsligt mode

 

Den största ikonen för modet på 1960-talet var pinnsmala supermodellen Twiggy som med sitt korta hår i stort sett såg ut som en tonårig kille. På många sätt kan sextiotalsmodet jämföras med barnkläder: kjollängden var kort, alla kvinnliga former skulle döljas och kläderna skulle vara lätta att röra sig i (hur ska man annars kunna dansa till twist and shout?!). Detta var naturligtvis väldigt provocerande för de vuxna, då de var uppfostrade med vett och etikett: matchande skor och väska, söndagsklänning och gud förbjude om man visade knäna! Men det var förmodligen också just därför det blev så populärt...

(Bildkällor: 1 och 2)

 

Futurism och rymden

 

Förutom gatumodet influerades modebranschen mycket av vad som hände i världen. När Neil Armstrong tog sina första steg på månen, gjordes kom många rymdinspirerande plagg på modevisningarna i Paris. Silvrigt, plastigt och kantiga former var många attribut som plötsligt blev trendigt. På många sätt var sextiotalet väldigt pulserande, föränderligt och energisprakande, mycket tack vare ungdomarna som styrde. Allt som var nytt och modernt var bra. När PVC- plast kom nöjde man sig inte med att använda den till hushållsverktyg, utan man gjorde klänningar, möbler och smycken i materialet. Framstående konstnärer som exempelvis Andy Warhol fick även göra avstamp på modet. Han visade att det gick att göra mode av allt, som t.e.x tyger med soppburkar.


(Bildkälla)

 

Hippies och anti- war

 

I slutet av sextiotalet kom den s.k flowerpower- rörelsen som förespråkade peace, love and understandig. Man var trött på de ständiga krigen och konflikterna i världen, och trodde istället på människans godhet och förmåga att hjälpa andra. Musiken och drogerna är också väldigt karaktäriserande för rörelsen, då man trodde att de skulle hjälpa till att skapa fred i världen. Hippierna klädde sig i långa böljande klänningar, broderade blusar, blommor i sitt långa hår och allra helst var de barfota. Så småningom tog även klädskaparna efter dessa plagg, och normaliserade dem.

(Bildkälla)

 

Källor:

Vintage, en stilguide till vintagemode, Marie Birde, Bonnier fakta, 2009

Modets historia under 1900-talet, Gertrud Lehnert, Könemann Verlagsgesellschaft mbH, 2000

Modeboken 1900-2000 t;, Lotta Lewenhaupt, Bokförlaget Prisma, 2001

Perspektiv på historien A, Hans & Örjan Nordström, Gleerups utbildning AB, 2001