Slut i rutan
En tidlös klassiker
PS! Ursäkta för dålig uppdatering den senaste tiden, har haft studentvecka och har inte haft mycket tid över. Ha en fin helg!
Frågor och svar del två
Om du fick bannlysa tre klädesplagg, vilka skulle det vara?
Jag tycker mestadels det är kul när folk experimenterar eller försöker prova något nytt, även om jag själv aldrig skulle klä mig i t.ex. rosa byxdress. Nej, det fulaste jag vet är sådant som är lite halv-fult och tråkigt. Jag skulle nog säga jeansleggings (utan fickor och inte ens jeansmaterial), beige polotröja och tajta linnen som bärs utan byxor. Hellre galet än safe-fult!
Skulle du vilja arbeta med mode i framtiden eller är det bara ett fritidsintresse?
Många av mina drömjobb rör sig om mode, men det är inte troligt att jag kommer att arbeta med det i framtiden. Det känns som en ytlig bransch som handlar mycket om kontakter. Usch. Nej, mode kommer nog förbli ett av mina favoritsysselsättningar. Planen: Jobba med något meningsfullt, och sedan drömma sig bort när man kommer hem.
Hur skulle du beskriva din egen stil? Har du några favoritklädesplagg?
Jag tycker om klassisk design och sådant som ser skräddarsytt ut, med mycket veck och vackra detaljer som knappar och mönster på insidan osv. Jag klär mig aldrig i jeans eller byxor. Det är inget aktivt val utan det har blivit så eftersom jag bara köper klänningar och kjolar. Jag klär mig feminint, helst i femtiotalssiluett och romantiska tyger. Jag älskar sådant som ger mig känslan av en annan tid och ett annat liv. I hemlighet dyrkar jag sextiotalsklänningar men de ser hemska ut på mig, tyvärr. Jag har inget favoritplagg för tillfället, utan jag älskar hela min garderob! Fast min balklänning och studentklänning ligger så klart högt på listan...
Finns det ett årtionde som du tycker är hemskt fult?
Jag är allergisk mot nittiotalet, och delar av åttiotalet. Jag tycker inte om känslan av massproduktion, status, kvinnliga sexobjekt och makt. Det ligger också för nära i tiden för att det ska kännas som en annan tid. Det är enklare att romantisera sådant som ligger längre bort.
Frågor och svar del ett
Vad tror du är orsaken till att modet alltid ändrar sig?
Oj, vilken svår fråga! Jag skulle nog säga att det finns tusentals orsaker till modets svängningar. Främst tror jag att det beror på att samhället förändras, och därav synen på olika saker. Bland annat har samhällets syn på kvinnan påverkat kvinnomodet, med olika kjollängder osv. Vikten av status i samhället på t.ex. åttiotalet påverkade onekligen modet vid den tiden, precis som popkulturen gjorde under sextiotalet. Jag tror också att många kreativa designers, precis som vilka konstnärer som helst, ständigt försöker finna nya idéer och tänka outside the box.
Tycker du modet var bättre förr?
Ja, på många sätt tycker jag det. Jag älskar äldre kläder med dess hantverk, historia, charm och känslan av en svunnen tid. Utveckling är inte alltid till det positiva, vilket man inte får glömma. Idag är det massproduktion som gäller med importerade kläder som har åkt jorden runt och tillverkats av en fattig flicka i Indonesien.
Samtidigt har modet egentligen aldrig varit särskilt demokratiskt förrän de senaste tjugo åren (vilket man i och för sig har massproduktionen att tacka för). Idag finns det en stark identitetssträvan vilket gör att man idag i stort sett kan klä sig hur man vill. På så vis kan man också plocka sina stilfavoriter från de olika epokerna, och göra en egen stil av det. Den största fördelen med modet idag skulle jag därför säga är valfriheten, även om den innebär att folk i allmänhet gör fel val.
Vilket årtionde tyckte du bäst om att skriva om och varför?
Jag älskar femtio- och sextiotalet och såg därför mest fram emot att skriva om dessa, men det visade sig vara mycket svårt eftersom jag hade så höga krav på att det skulle bli bra. Istället skulle jag nog säga att de flesta leenden uppkommit i samband med trettio- och fyrtiotalet när jag läste de gamla tidskrifterna och stötte på fenomen som jordnötsstrumpbyxor (helt sant) och den galna designern Elsa Schiapparelli. Det var också här jag lärde mig mest nytt.
Vad fick dig att vilja skriva om just detta?
Jag har alltid haft ett brinnande intresse för kläder och all sorts design. Mitt första drömyrke var bröllopsklänningsdesigner, och då var jag tio år ungefär. Samtidigt har jag alltid tyckt att samhällskunskap och historia har varit kul och intressant att läsa om, då det är ämnen som alltid går att relatera till. I och med projektarbetet fick jag chansen att välja lite mer fritt och verkligen göra något ambitiöst och något som jag brinner för. Då blev valet ganska enkelt.
Vad tror du har gjort att du har så stort modeintresse?
Svår fråga men jag har mina aningar. Kanske för att jag har två äldre systrar som jag alltid efterapat och sett upp till? Mina kära systrar lärde mig tidigt om trender och jag låg därför oftast steget före dem i min egen ålder. Jag är också något estetiskt lagd och älskar vackra föremål och miljöer. Jag är en person som tycker det är viktigt med en stark identitet, och kläder har varit ett verktyg för detta. Genom sina kläder kan man vara kreativ och göra ett statement, som t.ex. en åsikt, musiksmak eller ett intresse.
PS! Kommer ni på fler frågor får ni gärna ställa dem, del två kommer snart!
Frågelåda!
Filmtips 1960-tal
Filmtips 1950-tal
1990-talet
(Valde att ta med videon också, gav så mycket nostalgikänslor).
Globalisering och IT
I början av nittiotalet inleddes den ”digitala revolutionen” med internet, satelliter osv. i västvärlden, som ledde till en stor ekonomisk tillväxt. Globaliseringen som varit tidigare med TV:n, radion osv. fullständigt exploderade när Bill Gates och Microsoft tog över världen. I slutet av nittiotalet kom även mobiltelefonen, som skulle trollbinda en hel generation. Aldrig hade resten av världen känts så nära.
Logomania och märken
På åttiotalet var det viktigt att man skulle bära rätt märke på kläderna, vilket modehusen lyckades med mycket tack vare livsstilsreklamen. Detta fortsatte även in på 90-talet, då det blev mode att tydligt bära varumärkets logotyp på sina kläder. Detta skulle delvis kunna bero på konkurrensen från kedjor som t.ex. HM och Zara som sålde kläder som liknade de dyra märkena, men som var betydligt billigare. Varför bära en helt vanlig tröja för det tiodubbla priset? Jo, det är ju bara värt det om folk ser varifrån den kommer. Detta kunde exempelvis vara en Adidasjacka eller läderväska med Louis Vuitton-mönster.
Minimalism
Nittiotalet kännetecknas även för sin minimalism, även om trenderna ständigt skiftade. Precis som många andra årtionden så slår modet tillbaka, och 90-talet var inget undantag. Åttiotalets färgstarka mode med axelvaddar och tights, fick en motvåg av anspråkslösa kläder i neutrala färger och former. Märket Calvin Klein var ett av de största märkena på nittiotalet, och de representerade på många sätt det minimalistiska modet. Men modet svängde oerhört snabbt, precis som det gör än idag. Olika modehus, tidningar, affärer, kändisar osv. dikterar olika trender, och ibland tycks det ändras från dag till dag.
Mode för alla åldrar
På nittiotalet blev klädmodet demokratisk på ett annat sätt än vad det hade varit tidigare, då det för första gången var allmänt accepterat att även äldre kvinnor klädde sig modernt och ungdomligt. Tidigare hade det varit väldigt stora generationsklyftor mellan mamma och dotter, då både modet och ungdomskulturen förändrats snabbt. Men nu blev relationen mellan mor och dotter mer jämställd och vänskaplig än tidigare, och detta syntes även inom modet.
En ny sorts girlpower
1990-talet förknippas av många med ungdomsidoler som Spice Girls, Robyn och Britney Spears. Samtidigt som modet inkluderade äldre kvinnor, så kröp ungdomsåldern ner. Från att ungdomsmodet rörde tjugoåringar på femtiotalet, sänktes nu åldern till att t.om. tioåringar tapetserade väggarna med bilder av sina förebilder och klädde sig därefter. Därför blev modet också en aning barnsligare, med korta linnen (och en skymt av naveln), s.k buffuloskor med hög platå (så att man såg längre och äldre ut), ”tjejiga” färger osv. Dessa unga tjejer hade aldrig hört talas om feminism eller diskriminering, utan tolkade ”girlpower” som att vara stolt över att vara tjej, vilket man visade genom sin klädsel.
Grunge
En motvikt till det något ytliga, glittriga och feminina modet blev grunge. Denna stil var ett anti-mode likt sextiotalets beatnik och gick emot massproduktion och popmusik. Istället skulle man vara emot samhället, lyssna på Nirvana och klä sig som Kurt Cobains fru Courtney Love. Kläderna skulle se smutsiga ut och ge känslan av att man inte bryr sig om vad man har på sig, med lager på lager av flanellskjortor, noppriga koftor, slitna t-shirts och doc Martens kängor.
Källor
Modets historia under 1900-talet, Gertrud Lehnert, Könemann Verlagsgesellschaft mbH, 2000
Modeboken 1900-2000, Lotta Lewenhaupt, Bokförlaget Prisma, 2001
Perspektiv på historien A, Hans & Örjan Nordström, Gleerups utbildning AB, 2001
1980-talet
Kalla kriget går mot sitt slut
Spänningarna mellan USA och Sovjetunionen började till slut släppa under mitten av 80-talet och en nedrustning inleddes. Sovjet och andra öststater fick stora ekonomiska problem och man började inse att det krävdes en förändring i samhället. 1989 föll berlinmuren, något som oftast får symbolisera kommunismens fall.
Dress for success
Jämlikhet mellan könen var en fråga som stod högt på agendan under åttiotalet. Under 70-talet hade det protesterats mot orättvisorna, men det var på 80-talet som det började märkas skillnad på allvar, bland annat byggdes barnomsorgen ut i Sverige, så att kvinnorna kunde arbeta medan barnen var små. Denna nya politik syntes också tydligt inom klädbranschen, då en ny typ av idealkvinna växte fram: karriärkvinnan. Denna kvinna bar en tajt pennkjol, en stor kavaj med axelvaddar och stora glasögon. I allmänhet lektes det mycket med vad som är kvinnligt respektive manligt. Männen fick en kjol av Jean Paul Gaultier, och kvinnorna en formlös blazer med matchande kostymbyxor av Georgio Armani.
Självförverkligande
Till skillnad från sjuttiotalet när man förespråkade solidaritet med sina medmänniskor och rättvisa i världen, så var 80-talet betydligt mer individfokuserat. Det var inte längre modernt att bära secondhand och bo i kollektiv, utan nu skulle man istället förverkliga sig själv genom att skaffa ett toppjobb och köpa fina prylar. Detta var också möjligt, p.g.a. att det gamla klassamhället var borta, vilket gjorde att vem som helst kunde lyckas i livet: kvinna eller man, rik eller fattig. Detta skapade i sin tur ett ambitiösare samhälle, där alla skulle lyckas. Den perfekta kvinnan skulle vara bra på allt: i förhållandet, som mamma, på jobbet och hon skulle ha en vältränad kropp.
Amerikanskt fritidsmode
Det nya skönhetsidealet startade en våg av fitness- videofilmer och nya träningsformer. Detta smittade också av sig på modet, då gympabodyn blev populär till vardags och fest, antingen till hög kjol eller endast en kavaj i oversize för den som vågade. Denna nya trend att bära kläder som är praktiska och kan bäras vid alla tillfällen kom främst från USA. Förutom bodyn slog tygskorna, benvärmarna pannbandet och collegetröjan igenom. Även idag är det s.k fritidsmodet signifikativt för det amerikanska modet.
Japansk mode
När den s.k järnridån mellan de västliga marknadsekonomierna och de östliga kommunistiska staterna började luckras upp, spreds även kultur och mode över gränserna. Tidigare hade de europeiska märkena inspirerats av det asiatiska klädmodet, men det var inte förrän nu t.ex. de japanska märkena slog igenom med sina egna kollektioner och blev allmänt accepterade som designers. De två kändaste japanska märkena på åttiotalet var Rei Kawakubo och Yohji Yamamoto. Dessa två modehus skakade om de franska couture-designerna med sina okonventionella tillskärningsmetoder och kläder som var allt annat än bärbara.
MTV och kändisar
På 1980-talet blev märket på kläderna oerhört viktigt, ibland viktigare är hur kläderna såg ut. Detta hade mycket att göra med vikten av status och att man skulle visa att man hade lyckats. Kända märken som exempelvis Ralph Lauren insåg detta och gjorde sitt märke till en livsstil. Man började sälja möbler, hygienartiklar och handdukar och skapade en viss typ av stil. Förutom att bära rätt märke på kläderna skulle man även hitta inspiration bland kändisar och supermodeller, som representerade de olika stilarna. Dessa var t.ex. Madonna, supermodellen Claudia Schiffer eller karaktärer i tv-programmet Dallas. Kändisskapet fick även mycket hjälp av massmedia, som tycktes växa i all evighet. Nu kom exempelvis en ny tv-kanal: MTV, där ungdomarna kunde uppdateras om sina favoritkändisar dygnet runt.
Källor:
Vintage, en stilguide till vintagemode, Marie Birde, Bonnier fakta, 2009
Modets historia under 1900-talet, Gertrud Lehnert, Könemann Verlagsgesellschaft mbH, 2000
Modeboken 1900-2000, Lotta Lewenhaupt, Bokförlaget Prisma, 2001
Perspektiv på historien A, Hans & Örjan Nordström, Gleerups utbildning AB, 2001
yle: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;" lang="sv-SE" align="LEFT">När kvinnor fick rättigheter Sverige 1700-2010, Annika Åkerblom, Studentlitteratur, 2009
En moderesa i garderoben
1970-talet
Motvågen
På sextiotalet levde man i nuet och utnyttjade alla moderna ting till fullo. Det verkade som om allt var möjligt (människan kunde ju till och med åka till månen), och att det skulle fortsätta för alltid. På sjuttiotalet insåg man att det var tvunget att finnas en gräns för exempelvis energiresurser och droganvändning. Därför kallas ibland sjuttiotalet för sextiotalets baksmälla. Då kom man tillbaka i verkligheten och försökte reparera det som var gjort. Starka politiska diskussioner växte fram om allt möjligt: feminism, miljöpolitik, sociala reformer osv.
Mode och politik
Politiken kom även att influera klädmodet en hel del vid denna perioden. Många upptäckte nämligen att kläder var ett värdefullt verktyg för att uttrycka sina åsikter på. Kvinnorörelserna brände sina Bh:ar och klädde sig i kostym, de amerikanska fredsdemonstranterna bar militärjackor och kommunisterna bar arbetarkläder. Alla människor hade en åsikt, och därför hade även alla människor en stil att följa. Detta insåg även de stora designermärkena, och började därför använda detta i sina kollektioner.
Textilkris
Under sjuttiotalet insåg många klädtillverkare att det var mycket billigare att producera sina kläder i asiatiska utvecklingsländer, och sedan sälja dem i sina egna länder. I Sverige hade vi tidigare stora klädföretag som t.ex. Algots som länge hade tillverkat och sålt sina kläder runt om i landet, men som nu fick lägga ner. Detta pressade ner priserna på kläder och gjorde dem lättare att få tag på och kunde bytas ut mycket oftare. Det ledde sin tur till att fler sorters klädesplagg och stilar blev populära och folk kunde lättare skapa en personlig stil.
Nostalgi och folklore
Som så många gånger tidigare i modets historia tenderar människor att romantisera och bli nostalgiska över dåtiden, när man är missnöjd med tillvaron. De flesta trenderna vid den här tiden var anti-mode, som var emot materialismen och massproduktionen. Under 70-talet blev därför bonderomantik och ”back to nature” högsta mode. Broderade blusar, mockavästar och blommiga långklänningar blev basplagg i de flesta kvinnors garderober. Secondhand- kläder blev också populärt, då det var ett utmärkt sätt att gå emot strömmen, och dessutom var det miljövänligt.
Många hippies reste till Asien för att uppleva kulturen, andligheten och drogerna. När exempelvis The Beatles återvände hem med orientaliska kläder och tyger blev stilen mycket populär. Detta resulterade i att man kunde se kimonos, afghanpälsar och haremsbyxor på catwalken i Paris och London. Även inhemska folkdräkter och andra etniska stilar blev trendiga.
Jeansen
Det mest burna plagget under 1970-talet var helt klart jeansen. De kom egentligen på femtiotalet, då de bars av de unga rockkillarna med backslick och en luckystrike i mungipan, men det var egentligen inte förrän på sjuttiotalet som de fick sitt stora genombrott. De var prisvärda, praktiska och passade till allt. Det var också nu som kvinnorna för första gången på allvar började bära jeans. Den typiska modellen för den här tiden var Lee-jeans som var höga i midjan och ordentligt utsvängda nertill, allra helst skulle det gå att förvara alkohol där.
Disco och kitsch
En annan typisk stil för den här tiden är disco-glamour och kitsch. Ursprungligen kom kulturen från gaybarerna i USA, som hyllade trettiotalets glamourösa filmstjärnor. Trenden spred sig sedan och blandades upp med andra stilar: ABBA, glitter och glansiga material blandades med jeans och tunikor.
Punken och Vivienne Westwood
I slutet av decenniet uppkom ett nytt anti-mode som skulle hålla i sig även in på 80-talet. Vivienne Westwood och hennes man öppnade en affär i London där de sålde kläder till bland annat punkbandet Sex Pistols. Kläderna gick oftast i svart och stilen gick ut på att de skulle se ut som om man levde på gatan. Man rev sönder tyger, satte ihop dem med säkerhetsnålar och kletade in produkter i håret tills det såg ut som om man hade doppat det i en vattenpöl. Syftet var att man skulle vara emot modebranschen och massproduktion, men resultatet blev att man startade en trend och ett nytt mode.
Källor:
Vintage, en stilguide till vintagemode, Marie Birde, Bonnier fakta, 2009
Modets historia under 1900-talet, Gertrud Lehnert, Könemann Verlagsgesellschaft mbH, 2000
Modeboken 1900-2000, Lotta Lewenhaupt, Bokförlaget Prisma, 2001
Perspektiv på historien A, Hans & Örjan Nordström, Gleerups utbildning AB, 2001 span>
1960-talet
Ungdomsrevolten
Under femtiotalet fanns en stor optimism och tro på den perfekta och idylliska tillvaron. Andra världskriget hade precis slutat och man hoppades på framtiden. Drömmarna krossades dock av t.ex. vietnamkriget, morden på Martin Luther King och John F Kennedy, kulturrevolutionen i Kina osv. Det var främst den nya generationen som rasade mot dessa mänskliga grymheter, och de är också tonåringarna som karaktäriserar sextiotalet allra mest.
Mode för alla
Ungdomarna fanns plötsligt överallt: i media, i musiken, i modebranschen osv. De var främst de som krävde ett nytt mode, som skulle ligga i tiden och visa att de var egna individer. Eftersom denna nya kundgrupp inte hade särskilt mycket pengar, blev det också naturligt att klädmodet var tvunget att bli billigare och mer lättillgängligt. Kläder massproducerades och såldes över hela världen. Mode och trender hade länge styrts av franska couture-designers, men nu skapades modet av ungdomarna på gatan och musikerna på vinylspelaren. Mycket av detta nya gatumode och musiken kom vi den här tiden från London, där också många av de största märkena hade sitt säte: Mary Quant, Biba och Ossie Clark.
Nya silhuetter
Femtiotalssilhuetten var som bortblåst redan 1962, då helt nya former och kläder skapades. När p-pillret introducerades på 60-talet kunde kvinnorna äntligen styra sina egna liv och sin sexualitet, och det gjorde de också. Det är förmodligen inte ett sammanträffande att det är just på sextiotalet de allra kortaste klänningarna och kjolarna under nittonhundratalet blev högsta mode. Minikjolarna och klänningarna gjordes i styva material som gick i en s. k a-linje, och matchades bäst med ett par nylonstrumpor i en stark färg. Den mest kända sextiotalsklänningen är Yves Saint Laurents "Mondrian dress" med grafiska rutor i olika färger. Även byxorna, jeansen och skjortsen som så länge skymtat fram under de olika årtiondena blev inte förrän på 60-talet normaliserat och mode bland vanliga kvinnor.
Barnsligt mode
Den största ikonen för modet på 1960-talet var pinnsmala supermodellen Twiggy som med sitt korta hår i stort sett såg ut som en tonårig kille. På många sätt kan sextiotalsmodet jämföras med barnkläder: kjollängden var kort, alla kvinnliga former skulle döljas och kläderna skulle vara lätta att röra sig i (hur ska man annars kunna dansa till twist and shout?!). Detta var naturligtvis väldigt provocerande för de vuxna, då de var uppfostrade med vett och etikett: matchande skor och väska, söndagsklänning och gud förbjude om man visade knäna! Men det var förmodligen också just därför det blev så populärt...
Futurism och rymden
Förutom gatumodet influerades modebranschen mycket av vad som hände i världen. När Neil Armstrong tog sina första steg på månen, gjordes kom många rymdinspirerande plagg på modevisningarna i Paris. Silvrigt, plastigt och kantiga former var många attribut som plötsligt blev trendigt. På många sätt var sextiotalet väldigt pulserande, föränderligt och energisprakande, mycket tack vare ungdomarna som styrde. Allt som var nytt och modernt var bra. När PVC- plast kom nöjde man sig inte med att använda den till hushållsverktyg, utan man gjorde klänningar, möbler och smycken i materialet. Framstående konstnärer som exempelvis Andy Warhol fick även göra avstamp på modet. Han visade att det gick att göra mode av allt, som t.e.x tyger med soppburkar.
Hippies och anti- war
I slutet av sextiotalet kom den s.k flowerpower- rörelsen som förespråkade peace, love and understandig. Man var trött på de ständiga krigen och konflikterna i världen, och trodde istället på människans godhet och förmåga att hjälpa andra. Musiken och drogerna är också väldigt karaktäriserande för rörelsen, då man trodde att de skulle hjälpa till att skapa fred i världen. Hippierna klädde sig i långa böljande klänningar, broderade blusar, blommor i sitt långa hår och allra helst var de barfota. Så småningom tog även klädskaparna efter dessa plagg, och normaliserade dem.
Källor:
Vintage, en stilguide till vintagemode, Marie Birde, Bonnier fakta, 2009
Modets historia under 1900-talet, Gertrud Lehnert, Könemann Verlagsgesellschaft mbH, 2000
Modeboken 1900-2000 t;, Lotta Lewenhaupt, Bokförlaget Prisma, 2001
Perspektiv på historien A, Hans & Örjan Nordström, Gleerups utbildning AB, 2001
1950-talet
Det kalla kriget
Efter andra världskriget fick USA mer makt i världspolitiken, då deras ekonomi sköt i höjden medan de europeiska länderna fick ägna sig åt återuppbyggnad. Det byggdes även upp spänningar mellan USA och Sovjetunionen som ganska snabbt utvecklades till en konflikt. På ena sidan stod de marknadsekonomiska länderna med USA i spetsen, och på andra sidan stod de kommunistiska länderna och Sovjetunionen. Det visade sig ganska snabbt att västländerna med marknadsekonomi klarade krisen bäst, och USA stod längst fram som idealexemplet. Därför blev det amerikanska inflytandet stort på många områden, och även inom klädmodet.
Fransmännen får konkurrens
Under i stort sett hela modehistorien fram till 50-talet hade de franska modeskaparna monopol på klädmodets trender. Deras inflytande genom exempelvis Dior, Givenchy och Balenciaga var förvisso fortfarande stort, men de var plötsligt inte ensamma på marknaden. En typisk bild av femtiotalskvinnan är en glad kvinna i volangprytt förkläde, just i färd med att baka makens favoritpaj. Även om det var många moderna kvinnor som hade kommit ut på arbetsmarknaden osv. så var det inte dessa kvinnor som fanns att hitta i alla tidskrifter och reklamannonser.
Detta var mycket p.g.a den stora globaliseringen och de nya medierna som t.ex. radion, som kunde sprida de nya idealen och trenderna. Hemmafrun bar oftast vida kjolar, förkläde, blus osv. precis som Christian Dior med ”the new look” hade dikterat några år tidigare. Vid finare tillfällen bar hon tvådelad dräkt med hatt, väska och matchande handskar.
Skönhetsideal
Klädmodet under femtiotalet var genomsyrat av kvinnlighet och skönhet. Det var vid denna tiden som de första skönhetstävlingarna anordnades, barbiedockan tillverkades för första gången, och kosmetika såldes som aldrig förr. Idealfiguren var antingen kurvig som Marilyn Monroe, eller tunn och flickaktig som Audrey Hepburn. För att kunna bära upp detta mode var det många kvinnor som tryckte in sig i korsetter, bysthållare, underkjolar: precis som kvinnorna hade gjort i början av århundradet.
Tonåringarna och rock'n roll
Tidigare i historien hade det funnits två ålderskategorier: barn och vuxen. Men under femtiotalet växte en ny generation fram som ville skapa en egen identitet med egen musikstil, egna kläder, egna fritidssysselsättningar osv. De var trötta på de borgerliga idealen, med den perfekta familjen. Ungdomarna gjorde därför allt för att irritera sina föräldrar: rökte, åkte bil med olika killar, hade utmanade kläder och smink osv. En typisk raggartjej i Sverige bar tajta capribyxor, en armlös jumper och en scarf runt halsen (för att eventuellt dölja sina sugmärken).
Anti-mode
Förutom ungdomarna så kom det en ny grupp i samhället som gjorde revolt mot de givna idealen: de intellektuella. Existentialismens idéer om att man ska skapa sig ett eget liv spred sig på många håll i Europa. Filosofer som Sartre förespråkade individens frihet inspirerade amerikanska studenter att gå emot strömmen, och detta uttrycktes även genom kläder. Stilen kallades Beatnik och karaktäriserades av svarta polotröjor, manchesterbyxor och jeans. Men klädstilen anammades främst av män, eftersom det var de som tilläts vara välutbildade. Undantagen var tyvärr inte många, men Sartres hustru Simone de Beauvoir, var en av dem. Det är också hon som anses vara den första feministen, då hon i början av 50-talet skrev den samhällskritiska boken ”det andra könet”.
Källor:
Vintage, en stilguide till vintagemode, Marie Birde, Bonnier fakta, 2009
-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%; text-align: left;">Modets historia under 1900-talet, Gertrud Lehnert, Könemann Verlagsgesellschaft mbH, 2000
Modeboken 1900-2000, Lotta Lewenhaupt, Bokförlaget Prisma, 2001
Perspektiv på historien A, Hans & Örjan Nordström, Gleerups utbildning AB, 2001
Svensk Damtidning från 1945
Det är också helt fantastiskt att tidningen är just från -45, då kriget precis har avslutats. Detta går också att läsa om på sina håll i tidningen, bland annat i en novell som handlar om fredsbeskedet, men även ett reportage om kung Haakon återkomst till Norge (som även synes på bild på omslaget ovan). Det är alltså en betydligt seriösare tidning än de båda 30-talstidningarna som jag har skrivit om innan.
Kvinnan verkar även ha fått en betydligt högre ställning i samhällslivet än vad hon hade i Husmodern-tidningarna. Bland annat uppmuntras kvinnorna till att läsa på högre utbildningar och gå med i kooperativ som t.ex. Konsum.
Samtidigt finns den duktiga husmodern med i många annonser osv. Men det kan man ju faktiskt fortfarande hitta idag, femtio- sextio år senare, även om det kanske inte är lika uppenbart.
Och så måste jag visa ett underbart fint modereportage som handlar om vad den tidens filmstjärnor brukade ha på sig.
En liten presentation
Om ni hittar några knasiga formuleringar, har några frågor eller tycker att jag ska ändra på något så är det bara att lämna en kommentar i kommentarsfältet nedan.
Nu går resan snart vidare till 50-talet, så vi ses där!
