1940-talet
Krigsåren
Första delen av 40-talet var en dyster tid där vardagen överskuggades av det pågående kriget. Det var brist på pengar, mat och andra varor, och dessutom levde man med en ständig rädsla för vad som kunde hända. En positiv förändring under kriget var att kvinnorna återigen fick bege sig ut och arbeta medan männen var ute i krig. Kvinnorna kom fick arbeta inom områden som tidigare helt dominerats av män, som t.ex. bilindustrin och elektronteknikindustrin.
Återigen funktionalism
Eftersom kvinnorna kom ut i arbetslivet ordentligt, var de också tvungna att bära praktiska kläder. Skillnaden från första världskriget var att nu var det inte bara tillåtet att bära byxor, utan det var t.o.m högsta mode! Overaller och arbetsbyxor blev trendigt och man inspirerades av militanta och maskulina accenter. Några exempel på populära plagg var trenchcoaten, chinosen och dräkten (med rejäla axelvaddar). Även om trenden inte riktigt höll i sig efter kriget var det ändå mycket mer accepterat bland vanliga människor.
Återanvändning
En annan effekt som kriget hade på modet var att man blev tvungen att vara mer kreativ för att hitta modelösningar. Även i krigstider ville kvinnorna klä sig väl. P.g.a ransoneringar, brist på tyg och andra varor var det många kvinnor som lärde sig att sy om, laga och dekorera kläderna med allt möjligt. En populär lösning på bristen av strumpbyxor var att man målade på sömmar på benen för att ge intrycket att man bar nylonstrumpor. Andra löste avsaknaden av frisör och hårprodukter genom att sätta en turban på huvudet.
Tygbrist
En annan konsekvens av varubristen var att kjolarna och klänningarna blev kortare och tajtare, i England var det t .o.m lagar på hur mycket tyg som fick gå åt på en kjol. Det kom också nya typer av tyger, som var billigare och enklare att få tag på. Dessa var syntetiska tyger som t.ex. viskos och jersey.
Efter kriget
Under andra hälften av 40-talet förändrades modet igen. Då blev kvinnlighet eftersträvansvärt och timglasfiguren var idealet. Man var trött på krigets begränsningar, raka former och androgyna ideal. Precis som det feminina modet på trettiotalet blev en reaktion till det maskulina tjugotalsmodet, blev slutet på fyrtio och femtiotalet en motpol till krigets praktiska och manliga stil. Glädjen av att kriget var över färgade också modet efteråt. Kläderna blev färggladare, mer fantasifulla och mer feminina. Det började också bildas en ny åldersgrupp som gick på dans i parken och ville ha en egen identitet: ungdomarna.
The new look
1947 lanserade Christian Dior sin första kollektion, vars stil sedan kom att kallas ”the new look”. Trenden var populär ända in på femtiotalet. Kollektionen bestod av vida, vadlånga kjolar som satt stenhårt i midjan, a-linjeformade kappor, och v-ringade jumpers med rundade axlar. Strax efter detta började andra modeskapare producera liknande silhuetter och den nya trenden var ett faktum. Det är ganska naturligt att motreaktionen mot de korta och snäva kjolarna blev veckade och plisserade långa kjolar som krävde underkjolar. För nu rådde det ju inte längre brist på tyger.
'
Källor:
Vintage, en stilguide till vintagemode, Marie Birde, Bonnier fakta, 2009
Modets historia under 1900-talet, Gertrud Lehnert, Könemann Verlagsgesellschaft mbH, 2000
Modeboken 1900-2000, Lotta Lewenhaupt, Bokförlaget Prisma, 2001
Perspektiv på historien A, Hans & Örjan Nordström, Gleerups utbildning AB, 2001
När kvinnor fick rättigheter Sverige 1700-2010, Annika Åkerblom, Studentlitteratur, 2009