1990-talet
(Valde att ta med videon också, gav så mycket nostalgikänslor).
Globalisering och IT
I början av nittiotalet inleddes den ”digitala revolutionen” med internet, satelliter osv. i västvärlden, som ledde till en stor ekonomisk tillväxt. Globaliseringen som varit tidigare med TV:n, radion osv. fullständigt exploderade när Bill Gates och Microsoft tog över världen. I slutet av nittiotalet kom även mobiltelefonen, som skulle trollbinda en hel generation. Aldrig hade resten av världen känts så nära.
Logomania och märken
På åttiotalet var det viktigt att man skulle bära rätt märke på kläderna, vilket modehusen lyckades med mycket tack vare livsstilsreklamen. Detta fortsatte även in på 90-talet, då det blev mode att tydligt bära varumärkets logotyp på sina kläder. Detta skulle delvis kunna bero på konkurrensen från kedjor som t.ex. HM och Zara som sålde kläder som liknade de dyra märkena, men som var betydligt billigare. Varför bära en helt vanlig tröja för det tiodubbla priset? Jo, det är ju bara värt det om folk ser varifrån den kommer. Detta kunde exempelvis vara en Adidasjacka eller läderväska med Louis Vuitton-mönster.
Minimalism
Nittiotalet kännetecknas även för sin minimalism, även om trenderna ständigt skiftade. Precis som många andra årtionden så slår modet tillbaka, och 90-talet var inget undantag. Åttiotalets färgstarka mode med axelvaddar och tights, fick en motvåg av anspråkslösa kläder i neutrala färger och former. Märket Calvin Klein var ett av de största märkena på nittiotalet, och de representerade på många sätt det minimalistiska modet. Men modet svängde oerhört snabbt, precis som det gör än idag. Olika modehus, tidningar, affärer, kändisar osv. dikterar olika trender, och ibland tycks det ändras från dag till dag.
Mode för alla åldrar
På nittiotalet blev klädmodet demokratisk på ett annat sätt än vad det hade varit tidigare, då det för första gången var allmänt accepterat att även äldre kvinnor klädde sig modernt och ungdomligt. Tidigare hade det varit väldigt stora generationsklyftor mellan mamma och dotter, då både modet och ungdomskulturen förändrats snabbt. Men nu blev relationen mellan mor och dotter mer jämställd och vänskaplig än tidigare, och detta syntes även inom modet.
En ny sorts girlpower
1990-talet förknippas av många med ungdomsidoler som Spice Girls, Robyn och Britney Spears. Samtidigt som modet inkluderade äldre kvinnor, så kröp ungdomsåldern ner. Från att ungdomsmodet rörde tjugoåringar på femtiotalet, sänktes nu åldern till att t.om. tioåringar tapetserade väggarna med bilder av sina förebilder och klädde sig därefter. Därför blev modet också en aning barnsligare, med korta linnen (och en skymt av naveln), s.k buffuloskor med hög platå (så att man såg längre och äldre ut), ”tjejiga” färger osv. Dessa unga tjejer hade aldrig hört talas om feminism eller diskriminering, utan tolkade ”girlpower” som att vara stolt över att vara tjej, vilket man visade genom sin klädsel.
Grunge
En motvikt till det något ytliga, glittriga och feminina modet blev grunge. Denna stil var ett anti-mode likt sextiotalets beatnik och gick emot massproduktion och popmusik. Istället skulle man vara emot samhället, lyssna på Nirvana och klä sig som Kurt Cobains fru Courtney Love. Kläderna skulle se smutsiga ut och ge känslan av att man inte bryr sig om vad man har på sig, med lager på lager av flanellskjortor, noppriga koftor, slitna t-shirts och doc Martens kängor.
Källor
Modets historia under 1900-talet, Gertrud Lehnert, Könemann Verlagsgesellschaft mbH, 2000
Modeboken 1900-2000, Lotta Lewenhaupt, Bokförlaget Prisma, 2001
Perspektiv på historien A, Hans & Örjan Nordström, Gleerups utbildning AB, 2001
1980-talet
Kalla kriget går mot sitt slut
Spänningarna mellan USA och Sovjetunionen började till slut släppa under mitten av 80-talet och en nedrustning inleddes. Sovjet och andra öststater fick stora ekonomiska problem och man började inse att det krävdes en förändring i samhället. 1989 föll berlinmuren, något som oftast får symbolisera kommunismens fall.
Dress for success
Jämlikhet mellan könen var en fråga som stod högt på agendan under åttiotalet. Under 70-talet hade det protesterats mot orättvisorna, men det var på 80-talet som det började märkas skillnad på allvar, bland annat byggdes barnomsorgen ut i Sverige, så att kvinnorna kunde arbeta medan barnen var små. Denna nya politik syntes också tydligt inom klädbranschen, då en ny typ av idealkvinna växte fram: karriärkvinnan. Denna kvinna bar en tajt pennkjol, en stor kavaj med axelvaddar och stora glasögon. I allmänhet lektes det mycket med vad som är kvinnligt respektive manligt. Männen fick en kjol av Jean Paul Gaultier, och kvinnorna en formlös blazer med matchande kostymbyxor av Georgio Armani.
Självförverkligande
Till skillnad från sjuttiotalet när man förespråkade solidaritet med sina medmänniskor och rättvisa i världen, så var 80-talet betydligt mer individfokuserat. Det var inte längre modernt att bära secondhand och bo i kollektiv, utan nu skulle man istället förverkliga sig själv genom att skaffa ett toppjobb och köpa fina prylar. Detta var också möjligt, p.g.a. att det gamla klassamhället var borta, vilket gjorde att vem som helst kunde lyckas i livet: kvinna eller man, rik eller fattig. Detta skapade i sin tur ett ambitiösare samhälle, där alla skulle lyckas. Den perfekta kvinnan skulle vara bra på allt: i förhållandet, som mamma, på jobbet och hon skulle ha en vältränad kropp.
Amerikanskt fritidsmode
Det nya skönhetsidealet startade en våg av fitness- videofilmer och nya träningsformer. Detta smittade också av sig på modet, då gympabodyn blev populär till vardags och fest, antingen till hög kjol eller endast en kavaj i oversize för den som vågade. Denna nya trend att bära kläder som är praktiska och kan bäras vid alla tillfällen kom främst från USA. Förutom bodyn slog tygskorna, benvärmarna pannbandet och collegetröjan igenom. Även idag är det s.k fritidsmodet signifikativt för det amerikanska modet.
Japansk mode
När den s.k järnridån mellan de västliga marknadsekonomierna och de östliga kommunistiska staterna började luckras upp, spreds även kultur och mode över gränserna. Tidigare hade de europeiska märkena inspirerats av det asiatiska klädmodet, men det var inte förrän nu t.ex. de japanska märkena slog igenom med sina egna kollektioner och blev allmänt accepterade som designers. De två kändaste japanska märkena på åttiotalet var Rei Kawakubo och Yohji Yamamoto. Dessa två modehus skakade om de franska couture-designerna med sina okonventionella tillskärningsmetoder och kläder som var allt annat än bärbara.
MTV och kändisar
På 1980-talet blev märket på kläderna oerhört viktigt, ibland viktigare är hur kläderna såg ut. Detta hade mycket att göra med vikten av status och att man skulle visa att man hade lyckats. Kända märken som exempelvis Ralph Lauren insåg detta och gjorde sitt märke till en livsstil. Man började sälja möbler, hygienartiklar och handdukar och skapade en viss typ av stil. Förutom att bära rätt märke på kläderna skulle man även hitta inspiration bland kändisar och supermodeller, som representerade de olika stilarna. Dessa var t.ex. Madonna, supermodellen Claudia Schiffer eller karaktärer i tv-programmet Dallas. Kändisskapet fick även mycket hjälp av massmedia, som tycktes växa i all evighet. Nu kom exempelvis en ny tv-kanal: MTV, där ungdomarna kunde uppdateras om sina favoritkändisar dygnet runt.
Källor:
Vintage, en stilguide till vintagemode, Marie Birde, Bonnier fakta, 2009
Modets historia under 1900-talet, Gertrud Lehnert, Könemann Verlagsgesellschaft mbH, 2000
Modeboken 1900-2000, Lotta Lewenhaupt, Bokförlaget Prisma, 2001
Perspektiv på historien A, Hans & Örjan Nordström, Gleerups utbildning AB, 2001
yle: normal; font-weight: normal; line-height: 150%;" lang="sv-SE" align="LEFT">När kvinnor fick rättigheter Sverige 1700-2010, Annika Åkerblom, Studentlitteratur, 2009
En moderesa i garderoben
1970-talet
Motvågen
På sextiotalet levde man i nuet och utnyttjade alla moderna ting till fullo. Det verkade som om allt var möjligt (människan kunde ju till och med åka till månen), och att det skulle fortsätta för alltid. På sjuttiotalet insåg man att det var tvunget att finnas en gräns för exempelvis energiresurser och droganvändning. Därför kallas ibland sjuttiotalet för sextiotalets baksmälla. Då kom man tillbaka i verkligheten och försökte reparera det som var gjort. Starka politiska diskussioner växte fram om allt möjligt: feminism, miljöpolitik, sociala reformer osv.
Mode och politik
Politiken kom även att influera klädmodet en hel del vid denna perioden. Många upptäckte nämligen att kläder var ett värdefullt verktyg för att uttrycka sina åsikter på. Kvinnorörelserna brände sina Bh:ar och klädde sig i kostym, de amerikanska fredsdemonstranterna bar militärjackor och kommunisterna bar arbetarkläder. Alla människor hade en åsikt, och därför hade även alla människor en stil att följa. Detta insåg även de stora designermärkena, och började därför använda detta i sina kollektioner.
Textilkris
Under sjuttiotalet insåg många klädtillverkare att det var mycket billigare att producera sina kläder i asiatiska utvecklingsländer, och sedan sälja dem i sina egna länder. I Sverige hade vi tidigare stora klädföretag som t.ex. Algots som länge hade tillverkat och sålt sina kläder runt om i landet, men som nu fick lägga ner. Detta pressade ner priserna på kläder och gjorde dem lättare att få tag på och kunde bytas ut mycket oftare. Det ledde sin tur till att fler sorters klädesplagg och stilar blev populära och folk kunde lättare skapa en personlig stil.
Nostalgi och folklore
Som så många gånger tidigare i modets historia tenderar människor att romantisera och bli nostalgiska över dåtiden, när man är missnöjd med tillvaron. De flesta trenderna vid den här tiden var anti-mode, som var emot materialismen och massproduktionen. Under 70-talet blev därför bonderomantik och ”back to nature” högsta mode. Broderade blusar, mockavästar och blommiga långklänningar blev basplagg i de flesta kvinnors garderober. Secondhand- kläder blev också populärt, då det var ett utmärkt sätt att gå emot strömmen, och dessutom var det miljövänligt.
Många hippies reste till Asien för att uppleva kulturen, andligheten och drogerna. När exempelvis The Beatles återvände hem med orientaliska kläder och tyger blev stilen mycket populär. Detta resulterade i att man kunde se kimonos, afghanpälsar och haremsbyxor på catwalken i Paris och London. Även inhemska folkdräkter och andra etniska stilar blev trendiga.
Jeansen
Det mest burna plagget under 1970-talet var helt klart jeansen. De kom egentligen på femtiotalet, då de bars av de unga rockkillarna med backslick och en luckystrike i mungipan, men det var egentligen inte förrän på sjuttiotalet som de fick sitt stora genombrott. De var prisvärda, praktiska och passade till allt. Det var också nu som kvinnorna för första gången på allvar började bära jeans. Den typiska modellen för den här tiden var Lee-jeans som var höga i midjan och ordentligt utsvängda nertill, allra helst skulle det gå att förvara alkohol där.
Disco och kitsch
En annan typisk stil för den här tiden är disco-glamour och kitsch. Ursprungligen kom kulturen från gaybarerna i USA, som hyllade trettiotalets glamourösa filmstjärnor. Trenden spred sig sedan och blandades upp med andra stilar: ABBA, glitter och glansiga material blandades med jeans och tunikor.
Punken och Vivienne Westwood
I slutet av decenniet uppkom ett nytt anti-mode som skulle hålla i sig även in på 80-talet. Vivienne Westwood och hennes man öppnade en affär i London där de sålde kläder till bland annat punkbandet Sex Pistols. Kläderna gick oftast i svart och stilen gick ut på att de skulle se ut som om man levde på gatan. Man rev sönder tyger, satte ihop dem med säkerhetsnålar och kletade in produkter i håret tills det såg ut som om man hade doppat det i en vattenpöl. Syftet var att man skulle vara emot modebranschen och massproduktion, men resultatet blev att man startade en trend och ett nytt mode.
Källor:
Vintage, en stilguide till vintagemode, Marie Birde, Bonnier fakta, 2009
Modets historia under 1900-talet, Gertrud Lehnert, Könemann Verlagsgesellschaft mbH, 2000
Modeboken 1900-2000, Lotta Lewenhaupt, Bokförlaget Prisma, 2001
Perspektiv på historien A, Hans & Örjan Nordström, Gleerups utbildning AB, 2001 span>
