1960-talet

 
Soundtrack: The Beatles - Twist and shout

 

 

Ungdomsrevolten

 

Under femtiotalet fanns en stor optimism och tro på den perfekta och idylliska tillvaron. Andra världskriget hade precis slutat och man hoppades på framtiden. Drömmarna krossades dock av t.ex. vietnamkriget, morden på Martin Luther King och John F Kennedy, kulturrevolutionen i Kina osv. Det var främst den nya generationen som rasade mot dessa mänskliga grymheter, och de är också tonåringarna som karaktäriserar sextiotalet allra mest.

 

 

(Bildkälla)

 

Mode för alla

 

Ungdomarna fanns plötsligt överallt: i media, i musiken, i modebranschen osv. De var främst de som krävde ett nytt mode, som skulle ligga i tiden och visa att de var egna individer. Eftersom denna nya kundgrupp inte hade särskilt mycket pengar, blev det också naturligt att klädmodet var tvunget att bli billigare och mer lättillgängligt. Kläder massproducerades och såldes över hela världen. Mode och trender hade länge styrts av franska couture-designers, men nu skapades modet av ungdomarna på gatan och musikerna på vinylspelaren. Mycket av detta nya gatumode och musiken kom vi den här tiden från London, där också många av de största märkena hade sitt säte: Mary Quant, Biba och Ossie Clark.

(Bildkällor: 1 och 2)

 

Nya silhuetter

 

Femtiotalssilhuetten var som bortblåst redan 1962, då helt nya former och kläder skapades. När p-pillret introducerades på 60-talet kunde kvinnorna äntligen styra sina egna liv och sin sexualitet, och det gjorde de också. Det är förmodligen inte ett sammanträffande att det är just på sextiotalet de allra kortaste klänningarna och kjolarna under nittonhundratalet blev högsta mode. Minikjolarna och klänningarna gjordes i styva material som gick i en s. k a-linje, och matchades bäst med ett par nylonstrumpor i en stark färg. Den mest kända sextiotalsklänningen är Yves Saint Laurents "Mondrian dress" med grafiska rutor i olika färger. Även byxorna, jeansen och skjortsen som så länge skymtat fram under de olika årtiondena blev inte förrän på 60-talet normaliserat och mode bland vanliga kvinnor.

(Bildkällor: 1 och 2)

 

Barnsligt mode

 

Den största ikonen för modet på 1960-talet var pinnsmala supermodellen Twiggy som med sitt korta hår i stort sett såg ut som en tonårig kille. På många sätt kan sextiotalsmodet jämföras med barnkläder: kjollängden var kort, alla kvinnliga former skulle döljas och kläderna skulle vara lätta att röra sig i (hur ska man annars kunna dansa till twist and shout?!). Detta var naturligtvis väldigt provocerande för de vuxna, då de var uppfostrade med vett och etikett: matchande skor och väska, söndagsklänning och gud förbjude om man visade knäna! Men det var förmodligen också just därför det blev så populärt...

(Bildkällor: 1 och 2)

 

Futurism och rymden

 

Förutom gatumodet influerades modebranschen mycket av vad som hände i världen. När Neil Armstrong tog sina första steg på månen, gjordes kom många rymdinspirerande plagg på modevisningarna i Paris. Silvrigt, plastigt och kantiga former var många attribut som plötsligt blev trendigt. På många sätt var sextiotalet väldigt pulserande, föränderligt och energisprakande, mycket tack vare ungdomarna som styrde. Allt som var nytt och modernt var bra. När PVC- plast kom nöjde man sig inte med att använda den till hushållsverktyg, utan man gjorde klänningar, möbler och smycken i materialet. Framstående konstnärer som exempelvis Andy Warhol fick även göra avstamp på modet. Han visade att det gick att göra mode av allt, som t.e.x tyger med soppburkar.


(Bildkälla)

 

Hippies och anti- war

 

I slutet av sextiotalet kom den s.k flowerpower- rörelsen som förespråkade peace, love and understandig. Man var trött på de ständiga krigen och konflikterna i världen, och trodde istället på människans godhet och förmåga att hjälpa andra. Musiken och drogerna är också väldigt karaktäriserande för rörelsen, då man trodde att de skulle hjälpa till att skapa fred i världen. Hippierna klädde sig i långa böljande klänningar, broderade blusar, blommor i sitt långa hår och allra helst var de barfota. Så småningom tog även klädskaparna efter dessa plagg, och normaliserade dem.

(Bildkälla)

 

Källor:

Vintage, en stilguide till vintagemode, Marie Birde, Bonnier fakta, 2009

Modets historia under 1900-talet, Gertrud Lehnert, Könemann Verlagsgesellschaft mbH, 2000

Modeboken 1900-2000 t;, Lotta Lewenhaupt, Bokförlaget Prisma, 2001

Perspektiv på historien A, Hans & Örjan Nordström, Gleerups utbildning AB, 2001

1950-talet

Soundtrack: Elvis Presley - Hound dog


Det kalla kriget

 

Efter andra världskriget fick USA mer makt i världspolitiken, då deras ekonomi sköt i höjden medan de europeiska länderna fick ägna sig åt återuppbyggnad. Det byggdes även upp spänningar mellan USA och Sovjetunionen som ganska snabbt utvecklades till en konflikt. På ena sidan stod de marknadsekonomiska länderna med USA i spetsen, och på andra sidan stod de kommunistiska länderna och Sovjetunionen. Det visade sig ganska snabbt att västländerna med marknadsekonomi klarade krisen bäst, och USA stod längst fram som idealexemplet. Därför blev det amerikanska inflytandet stort på många områden, och även inom klädmodet.

(Bildkällor: 1 och 2)


Fransmännen får konkurrens

 

Under i stort sett hela modehistorien fram till 50-talet hade de franska modeskaparna monopol på klädmodets trender. Deras inflytande genom exempelvis Dior, Givenchy och Balenciaga var förvisso fortfarande stort, men de var plötsligt inte ensamma på marknaden. En typisk bild av femtiotalskvinnan är en glad kvinna i volangprytt förkläde, just i färd med att baka makens favoritpaj. Även om det var många moderna kvinnor som hade kommit ut på arbetsmarknaden osv. så var det inte dessa kvinnor som fanns att hitta i alla tidskrifter och reklamannonser.

 

Detta var mycket p.g.a den stora globaliseringen och de nya medierna som t.ex. radion, som kunde sprida de nya idealen och trenderna. Hemmafrun bar oftast vida kjolar, förkläde, blus osv. precis som Christian Dior med ”the new look” hade dikterat några år tidigare. Vid finare tillfällen bar hon tvådelad dräkt med hatt, väska och matchande handskar.

Förutom ungdomarna så kom det en ny grupp i samhället som gjorde revolt mot de givna idealen: de intellektuella. Existentialismens idéer om att man ska skapa sig ett eget liv spred sig på många håll i Europa. Filosofer som Sartre förespråkade individens frihet inspirerad amerikanska studenter att gå emot strömmen, och detta uttrycktes även genom kläder. Stilen kallades Beatnik och karaktäriserades av svarta polotröjor, manchesterbyxor och jeans. Men klädstilen anammades främst av män, eftersom det var de som tilläts vara välutbildade. Undantagen var tyvärr inte många, men Sartres hustru Simone de Beauvoir, var en av dem. Det är också hon som anses vara den första feministen, då hon i början av 50-talet skrev den samhällskritiska boken ”det andra könet”.

(Bildkällor: 1 och 2)

 

Skönhetsideal

 

Klädmodet under femtiotalet var genomsyrat av kvinnlighet och skönhet. Det var vid denna tiden som de första skönhetstävlingarna anordnades, barbiedockan tillverkades för första gången, och kosmetika såldes som aldrig förr. Idealfiguren var antingen kurvig som Marilyn Monroe, eller tunn och flickaktig som Audrey Hepburn. För att kunna bära upp detta mode var det många kvinnor som tryckte in sig i korsetter, bysthållare, underkjolar: precis som kvinnorna hade gjort i början av århundradet.

(Bildkällor: 1 och 2)

 

 

Tonåringarna och rock'n roll

 

Tidigare i historien hade det funnits två ålderskategorier: barn och vuxen. Men under femtiotalet växte en ny generation fram som ville skapa en egen identitet med egen musikstil, egna kläder, egna fritidssysselsättningar osv. De var trötta på de borgerliga idealen, med den perfekta familjen. Ungdomarna gjorde därför allt för att irritera sina föräldrar: rökte, åkte bil med olika killar, hade utmanade kläder och smink osv. En typisk raggartjej i Sverige bar tajta capribyxor, en armlös jumper och en scarf runt halsen (för att eventuellt dölja sina sugmärken).

(Bildkällor: 1, 2, 3 och 4)


Anti-mode

 

Förutom ungdomarna så kom det en ny grupp i samhället som gjorde revolt mot de givna idealen: de intellektuella. Existentialismens idéer om att man ska skapa sig ett eget liv spred sig på många håll i Europa. Filosofer som Sartre förespråkade individens frihet inspirerade amerikanska studenter att gå emot strömmen, och detta uttrycktes även genom kläder. Stilen kallades Beatnik och karaktäriserades av svarta polotröjor, manchesterbyxor och jeans. Men klädstilen anammades främst av män, eftersom det var de som tilläts vara välutbildade. Undantagen var tyvärr inte många, men Sartres hustru Simone de Beauvoir, var en av dem. Det är också hon som anses vara den första feministen, då hon i början av 50-talet skrev den samhällskritiska boken ”det andra könet”.


(Bildkällor: 1 och 2)


Källor:

Vintage, en stilguide till vintagemode, Marie Birde, Bonnier fakta, 2009

-style: normal; font-weight: normal; line-height: 150%; text-align: left;">Modets historia under 1900-talet, Gertrud Lehnert, Könemann Verlagsgesellschaft mbH, 2000

Modeboken 1900-2000, Lotta Lewenhaupt, Bokförlaget Prisma, 2001

Perspektiv på historien A, Hans & Örjan Nordström, Gleerups utbildning AB, 2001

Liknande inlägg

Svensk Damtidning från 1945

Jag har ännu en gång fått tag i en äldre tidning som vänder sig till kvinnor, den här gången ett nummer av Svensk Damtidning från 1945.


Det är också helt fantastiskt att tidningen är just från -45, då kriget precis har avslutats. Detta går också att läsa om på sina håll i tidningen, bland annat i en novell som handlar om fredsbeskedet, men även ett reportage om kung Haakon återkomst till Norge (som även synes på bild på omslaget ovan). Det är alltså en betydligt seriösare tidning än de båda 30-talstidningarna som jag har skrivit om innan.

Kvinnan verkar även ha fått en betydligt högre ställning i samhällslivet än vad hon hade i Husmodern-tidningarna. Bland annat uppmuntras kvinnorna till att läsa på högre utbildningar och gå med i kooperativ som t.ex. Konsum.

Samtidigt finns den duktiga husmodern med i många annonser osv. Men det kan man ju faktiskt fortfarande hitta idag, femtio- sextio år senare, även om det kanske inte är lika uppenbart.


Och så måste jag visa ett underbart fint modereportage som handlar om vad den tidens filmstjärnor brukade ha på sig.

Avslutningsvis tänkte jag dela med mig av denna lilla notis:


Spana också in filmklippet nedan som handlar om hur man skulle klä sig på 40-talet. Lägg gärna märke till dambyxorna och det faktum att de utövar sport i, för den tiden, praktiska kläder.


Källa: Nr 21 av Svensk Damtidning, 26 Maj, 1945